Det
råder som bekant bred politisk enighet om att det krävs en omfördelning av resurser från
den mer specialiserade vården till primärvården. Om inte annat blev detta
tydligt i hyllningskören till förslagen i den riktningen i Göran Stiernstedts
utredning ”Effektiv vård” (SOU 2016:2).
Mot
den bakgrunden är det rätt intressant att studera det ekonomiska utfallet för
2016 (Källa; SKL). Nettokostnaden för primärvården mellan 2015 och 2016 ökade
med 2,4 % medan motsvarande siffra för specialiserad somatisk vård uppgick till
4,4 %. Kostnader för läkemedel inom förmånen är exkluderade. För övrigt kan
noteras att den absolut största tillväxten redovisas för kollektivtrafiken (8,6
%).
Ser
man till enskilda landsting/regioner finns det några förändringar som är
särskilt intressanta. I Uppsala ökade primärvårdens nettokostnad med 10,7 %
samtidigt som den specialiserade vården minskade med 7,7 %. Samma trend ses för
Örebro; primärvård + 9,1 % och somatik – 1,4 %. Omvänt ser det ut i Skåne, - 6,2
% för primärvården och +7,2 för somatiken.
Nettokostnaden
i absoluta tal år 2016 per invånare uppgick till 4271 kr förprimärvården och 13
625 för den specialiserade vården. Detta innebär – fortfarande i absoluta tal –
att resursgapet mellan de två verksamhetsområdena har ökat istället, för att
som man skulle kunna tro, minska.
Nu
väntar vi med spänning på utfallet i sinom tid av innevarande år. Trendbrott
att vänta? Det vill jag nog se innan jag tror på!