Svenska distriktsläkares åsikter om vården i ett internationellt perspektiv

Sverige deltar sedan 2009 i den årliga undersökningen International Health Policy Survey (IHP). Studien gör det möjligt att jämföra utvecklingen i Sverige med ett antal andra länder (Australien, Kanada, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och USA).

I den senaste studien har drygt 2.900 svenska primärvårdsläkare besvarar IHP-enkäten. Resultatet redovisas i rapporten ”Vården ur primärvårdsläkarnas perspektiv” utgiven av myndigheten Vårdanalys. Det finns en hel del matnyttigt i materialet, allra helst tack vara möjligheten att jämföra med läkares åsikter i övriga länder.

Här är några av slutsatserna.

·      Sverige hamnar långt ner vad gäller återkoppling från specialistsjukvården till läkarna i primärvården efter att deras patienter besökt sjukhusspecialist

·      I Sverige och Storbritannien svarar 88 % att de regelbundet mäter patienters nöjdhet och upplevelse av vården. Det är en mycket större andel än i andra länder

·      I ett internationellt perspektiv anser svenska läkare att tillgängligheten till besök på vårdcentral är låg. Endast fyra av tio anger att alla eller nästan alla patienter kan få ett läkarbesök inom 48 timmar. I flera andra länder anser åtta av tio läkare att det är möjligt

·      Svenska läkare ligger i topp i fråga om hur många minuter som ett rutinbesök tar i genomsnitt (23). I andra änden av skalan återfinns Nederländerna och Storbritannien (11) samt Tyskland (10). Sverige utmärks av färre men längre läkarbesök. Samtidigt är en liten andel av de svenska läkarna nöjda med den tid de kan ägna åt varje patient.

·      Svenskarna går mer sällan till doktorn jämför med andra länder

·      Läkarna i såväl Sverige som andra länder ganska nöjda med sitt arbete. Däremot är Sverige ett av de länder där störst andel anser att kvaliteten har försämrats under de senaste tre åren. År 2010 angav 40 % av de svenska läkarna att hälso- och sjukvårdssystemet i stort sett fungerar bra. I årets studie har denna siffra sjunkit till knappt 20 %

Vårdanalys konstaterar att den svenska hälso- och sjukvårdens organisation skiljer sig från övriga länder. Sverige har en mindre andel specialister i allmänmedicin än andra länder. Utmärkande för svensk primärvård är också ett brett uppdrag och tillgång till flera andra yrkeskategorier. I många andra länder är primärvården baserad på mindre mottagningar med huvudsakligen allmänläkarkompetens.

Det återstår att se som svensk hälso- och sjukvård kommer att närma sig andra länder eller behålla sin särart. Några tydliga tecken på att svensk primärvärd är på väg i en annan och ny riktning är enligt min uppfattning svåra att se. Framtidens utmaningar kommer att kräva förändringar – frågan är bara hur de ska utformas?

Mer om vård på distans

Kärt barn har många namn; telemedicin, e-hälsa eller distansöverbryggande teknik. Oavsett vilket begrepp vi använder så är det ingen tvekan om att nya tekniska (och ibland också gamla) möjligheter påverkar hur vården organiseras.

I Norrbotten kommer tre hälsocentraler (Överkalix, Övertorneå och Haparanda) att kunna koppla upp sig vid video till akutmottagningen på Kalix sjukhus. Under jourtid kommer specialutbildade sjuksköterskor vid de tre hälsocentralerna att svara för bemanningen.

En av drivkrafterna för denna modell har varit att koncentrera läkarinsatsen till ”kontorstid”; en annan att kunna erbjuda patienter tillgång till specialistbedömning utan att nödvändigtvis behöva åka till sjukhuset. Läs mer i landstingets pressmeddelande där det också finns en film som beskriver hur det fungerar.

Ett annat intressant om än mer högteknologiskt exempel är den studie av telemedicin inom strokevården som Dagens Medicin refererar. Under 3 ½ månad bedömdes 100 patienter med misstänkt stroke av ett mobilt stroke-team i Cleveland, USA. Jämfört med en kontrollgrupp var resultatet att den mobila lösningen medförde en klar tidvinst både vad gällde tillgång till datortomografi och insättande av läkemedelsbehandling (trombolys).

Forskarna konstaterar att det krävs fler studier för att kunna bedöma om metoden är kostnadseffektiv. Bedömningen är dock det att rent tekniskt är möjligt att påbörja behandlingen snabbare med hjälp av telemedicin i kombination med en mobil enhet.

Låt mig till sist berätta om när jag vid en internationell telemedicinsk konferens i London för mer än ett decennium stötte på ett telemedicinsk begrepp som förbryllade mig – POTS. En rad läkare hänvisade till deras frekventa användning av just denna teknik som jag aldrig hört talats om. Nu var det ingen ny teknisk landvinning som jag missat; POTS står för Plain Old Telephone System! Och förvisso är telefonen fortfarande den utan tvivel mest använda telemedicinska tillämpningen för kunskapsstöd och konsultationer.

Läkarbesök via video för patienter i Jönköpings län

I min blogg den 9/11 (”Doktor på distans”) berättade jag att läkarbesök vid video är en snabbt växande företeelse i USA. Samtidigt pekade jag på hur privata aktörer (Min Doktor och KRY) tagit motsvarande initiativ i Sverige. Jag förutspådde att även den offentligt finansierade vården skulle anamma samma arbetssätt. Föga anade jag förutsägelsen skulle slå in så snabbt som den nu har gjort.

Först ut på banan är Region Jönköpings län som etablerat ett samarbete mellan vårdcentralerna och KRY (som drivs av förtaget Webbhälsa AB). Boende i Jönköpings län kan logga in med BankID för ett videomöte med läkare via dator, mobil eller läsplatta. Med denna lösning kan patienten befinna sig var som helst i världen.

Mötet med läkaren kan vara i 15 minuter och på landstingets hemsida finns en lista över de icke akuta symtom som kan hanteras med denna modell (till exempel Allergi, Diarré, Eksem, Förkylning, Halsbränna, Ont i halsen, Sömnsvårigheter och Urinvägsinfektion).

Remiss respektive recept på läkemedel utfärdas vid behov, dock inte narkotikaklassade sådana.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen; andra landsting/regioner lär följa exemplet. Inte minst spännande ska bli att studera och i så fall hur besöksmönstret påverkas vid såväl vårdcentraler som akutmottagningar

Missnöjda läkare i Storbritannien

Det är förvisso inte bara i Sverige som arbetsförhållandena inom vården möter kritik. The Guardian publicerade nyligen resultatet av en enkät som besvarats av drygt 500 brittiska distriktsläkare. Av de tillfrågade svarare 88 procent att de befarade att de kunde begå allvarliga misstag på grund av arbetsbördan.

I stort sett alla (99 procent) uppgav att arbetsbelastningen hade ökat under de senaste fem åren. Nästan lika många (97 procent) instämde i påståendet att arbetsmoralen hade försämrats under samma tid. Nästan var tredje (29 procent) hade dessutom sökt hjälp för arbetsrelaterad stress under de senaste två åren.

Särskilt bekymrade är man över regeringens planer på att läkarmottagningarna inom primärvården i England ska ha öppet mellan 0800-2000 under veckans alla dagar – inklusive lördagar och söndagar. Samtidigt är man tämligen skeptisk inför löftena om att ytterligare 5.000 distriktsläkare ska rekryteras fram till år 2020.

Även bland underläkarna växer missnöjet med såväl ersättning som arbetstider. En omröstning bland 38.000 underläkare gav ett mycket starkt stöd för tre endagars-strejker i december. Återstår att se om regeringen ger efter inför kravet på att ingripa och förhindra att konflikten bryter ut.

Regionalisering i Finland

Den finländska hälso- och sjukvården står inför stora förändringar. Det kommunala huvudmannaskapet går i graven för att ersättas av 15 regionala vårdområden. Dessa övertar även ansvaret för socialtjänsten. Just frågan om antalet vårdområden utlöste en regeringskris som dock avvärjdes genom en kompromisslösning.

Samtidigt sker en koncentration av den mer kvalificerade sjukhusjouren som i framtiden ska bedrivas vid 12 sjukhus mot nuvarande 19. Målet med reformen är att minska skillnaderna i ohälsa hos befolkningen samt få kontroll över kostnadsutvecklingen. Vidare kommer inslaget av privata vårdaktörer att öka.

I Sverige har det tidigare funnits kommunala företrädare som argumenterat för en kommunalisering av primärvården. För rätt många år sedan genomfördes försök med primärvård i sådan regi i en handfull kommuner, något som dock inte föll särskilt väl ut. Istället tar nu Finland steget mot en svensk modell med regionala sjukvårdshuvudmän. En viktig skillnad är dock att de finska regionerna även får ansvaret för socialtjänsten.

Som alltid med stora reformer finns många frågetecken om den praktiska utformningen. ”Djävulen sitter i detaljerna” heter det som bekant.

Doktor på distans

Veckotidningen Time beskriver i sitt senaste nummer (9 november 2015) hur distanskonsultationer blir ett allt vanligare inslag i den amerikanska sjukvården. Innevarande år beräknas antalet läkarkonsultationer via video i USA uppgå till 7,2 miljoner. Siffran väntas stiga till 124 miljoner år 2019! En viktig drivkraft är en växande brist på primärvårdsläkare som medför långa väntetider. Till detta kommer att de stora försäkringsbolagen i allt högre utsträckning börjat ersätta patientavgiften för vård på distans.

I artikeln ”Why (almost) everyone is embracing the digital docktor” berättas om nätbaserade Maven Clinic, som etablerade sig i april i år och som enbart vänder sig till kvinnor. Även stora och ansedda vårdgivare som exempelvis Cleveland Clinic erbjuder numera videkonsultationer.

Kritikerna – för sådana finns – oroar sig för att allvarligare sjukdomar döljer sig bakom vanligtvis banala tillstånd som hosta, ont i halsen och feber riskerar att förbli oupptäckta innan allvarliga symtom ger sig till känna. Dessutom finns en oro för att webbläkare i högre utsträckning kommer att förskriva bred-spektrum antibiotika i onödan, något som en amerikansk uppföljning från i våras bekräftade.

Hos oss kan man väl inte direkt säga att denna form av vård ännu fått sitt stora genombrott, även om tekniska förutsättningar och viss praktisk tillämpning finns, framför allt inom glesbygdsmedicinen. Möjligen kommer utvecklingen att stimuleras av privata initiativ som Lundabaserade Min Doktor eller KRY, som bemannas av läkare i Stockholm. Kostnaden för en videobedömningen ligger runt 300 kr och omfattas inte av högkostnadsskyddet.

Att även den offentligt finansierade hälso- och sjukvården kommer att ta till sig det här arbetssättet på bredare front är inte någon högoddsare.

För övrigt kan det vara värt att notera att den finländska sjukvårdsreformen (mer om denna i en kommande blogg), bland annat utgår från att vården i framtiden blir mer webb-baserad.

"Tänk om eller lägg ner"

Riksrevisionen har gjort en granskning av den rehabiliteringsgaranti som sedan 2008 tecknas årligen mellan regeringen och SKL. Att gransknigen inte direkt utfallit positivt framgår av rapportens titel ”Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner”!

Målgruppen för de stimulansmedel som staten står för är personer med lätt till medelsvår psykisk ohälsa. Tanken är att erbjuda dessa specifika behandlingsmetoder som främjar återgång i arbete och förebygger sjukskrivning. Ingen av de utvärderingar som har gjorts har dock påvisat att återgången till arbetslivet med säkerhet ökat. Bakom misslyckandet döljer sig enligt Riksrevisionen fler olika faktorer.

·      Överenskommelserna har inte utformats med stöd av den kunskap som finns om rehabiliteringsgarantin och dess effekter

·      I många fall får inte patienten någon kvalificerad bedömning av legitimerad personal (psykolog eller psykoterapeut)

·      Väntetiderna för att komma igång med behandling är ofta alltför lång

·      Det finns inget krav på att följa upp patienterna och resultatet. ”Det innebär att behandlarna själva inte vet om de patienter som får behandling inom ramen för rehabiliteringsgarantin för effektivare hjälp” än patienter som erbjuds andra metoder eller färre behandling än som specificeras i garantin

·      Landstingen har hanterat stimulansbidragen olika och inte alltid använd pengarna till den aktuella målgruppen. I vissa fall har medlen stannat centralt inom landstingen

Revisionen rekommenderar bland annat att ”regeringen bör överväga om rehabiliteringsgarantin ska ges en annan utformning eller avvecklas”.

Hur det blir med den saken återstår att se. Det är inte ovanligt att utvärderingar av det här slaget talar för döva öron, eftersom det nästan undantagslöst finns intressen som vill slå vakt om tillgång till pengar som hanteras vid sidan om de vanliga finansiella kanalerna. Argumentet brukar då vara att pengarna visst gör nytta och att utvärderarna fått det mesta om bakfoten.

Myter och fakta om fördelning av arbetsuppgifter inom vården

Dagens Medicin har intervjuat Göran Stiernstedt, vars utredning om effektivare resursutnyttjande inom vården blir klar i slutet av året.  I artikeln konstaterar Stiernstedt att ”det finns få formella hinder mot att ändra arbetsfördelningen inom sjukvården.” På frågan om varför inte denna möjlighet utnyttjas i större utsträckning blir svaret ”det är säkert en fråga om makt, revirtänkande och tradition”.

Passande nog har Socialstyrelsen i dagarna redovisas en omarbetad version av den tio år gamla handboken ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården”. Uppdatering beror inte på att reglerna förändrats utan är en följd av att en del av de lagar som den tidigare handboken byggde på inte längre gäller.

Myndigheten får allt fler frågor om det som ibland kallas jobbglidning, taskshifting eller kompetensväxling . För egen del föredrar jag uttrycket uppdragsväxling men innebörden är förvisso densamma.

Som bekant har det blivit vanligare att sjuksköterskor tar över arbetsuppgifter som traditionellt utförts av läkare. En intressant iakttagelse är att det numera också blivit vanligare att svårigheten att rekrytera sjuksköterskor medfört samma utveckling vad gäller undersköterskor. Här kan man nog säga att det i många fall handlar om att återföra sådana arbetsuppgifter som tidigare utfördes av just undersköterskor.

Sammanfattningsvis gäller, liksom tidigare, följande grundläggande förutsättningar.

·      Verksamhetschefen ansvarar för att personalen har nödvändig kompetens för sina arbetsuppgifter

·      All hälso- och sjukvårdspersonal bär själv ansvaret för hur han/hon utför sina arbetsuppgifter. Detta gäller även för icke-legitimerad personal, till exempel undersköterskor

·      Delegering av arbetsuppgift får göras till annan om det är förenligt med kravet på god och säker vård. Den som delegerar en uppgift till någon annan svarar själv för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften

·      Många medicinska arbetsuppgifter kan fördelas till icke legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal utan att det krävs en delegering

·      Det är möjligt att delegera en arbetsuppgift till någon som saknar formell kompetens men förvärvat reell kompetens för uppgiften. Arbetsuppgift som enligt författning, instruktion eller liknande är förebehållen viss yrkesgrupp får inte delegeras om det inte finns bestämmelse som tillåter delegering. Sådan delegering avser vanligtvis läkemedelshantering i öppen vård

·      Endast sjuksköterskor får delegera att iordningsställa och administrera läkemedel. En läkare kan således inte delegera denna uppgift till en undersköterska

·      Landstinget kan aldrig föreskriva att viss eller vissa medicinska arbetsuppgifter ska delegeras. Däremot kan arbetsgivaren till exempel bestämma att en viss yrkesgrupp inte får utföra en viss arbetsuppgift även om det inte finns någon lag eller regel som förbjuder det

Jag delar Göran Stiernstedt bedömning att de största hindren mot en annan fördelning av arbetsuppgifterna i första hand inte återfinns i gällande lagstiftning och regelverk.

Stora skillnader i läkarbemanningen inom primärvården

Mer än en tredjedel av primärvårdsläkarna i Sverige arbetar på vårdcentraler som har dålig eller mycket dålig läkarbemanning. Samtidigt är skillnaderna mellan landstingen betydande. Svårast är situationen i Dalarna och Örebro där en stor del av vårdcentralerna har ett vakansläge på över 50 procent. I den andra ändan återfinns Stockholms läns landsting som i stort sett har full bemanning.

Uppgifterna är hämtade från (ännu inte publicerad) enkät som utförts av Läkarförbundet och som kortfattat refereras i Läkartidningen. Enkäten riktade sig till 6 600 primärvårdsläkare och svarsfrekvensen uppgår till drygt 60 procent.

Några av slutsatserna i övrigt.

·      Studien visar att det är svårt för landstingen att komma till rätta med problemen. Således låg Dalarna och Örebro dåligt till även för tre år sedan, då en liknande enkät genomfördes

·      Antalet distriktsläkare som uppnår pensionsåldern kommer att öka kraftigt de närmaste fem-tio åren. Rapportens slutsats är att ”det finns anledning till oro över att den redan i dag mycket ansträngda bemanningssituationen i primärvården kommer att förvärras under de närmaste åren”

Sverige har som bekant, jämfört med andra OECD-länder, en betydligt högra andel sjukhusspecialister i förhållande till antalet specialister i allmänmedicin. I nuläget finns inga tecken som tyder på att den relationen är på väg att förändras till primärvårdens fördel. Frågan om arbetsfördelningen mellan distriktsläkare och andra specialiteter kommer med all sannolikhet att bli en fråga som kommer att tilldra sig växande uppmärksamhet framför.

S + M = sant i region Jämtland Härjedalen

Jag har tidigare rapporterat om den minst sagt bekymmersamma ekonomin för Region Jämtland Härjedalen. Att situationen är synnerlig prekär framgår av att det bildas en ny majoritet ; S+M! Därmed upphör det hittillsvarande samarbetet mellan S, V och MP.

I ett gemensamt pressmeddelande säger företrädare för de två partierna att det ”allvarliga ekonomiska läget kräver kraftfulla åtgärder och en tydlig politisk ledning med kraft i beslutsfattande”. Den nya majoriteten får tillsammans en majoritet på 32 av totalt 55 ledmöter i regionfullmäktige.

Bakgrunden till beslutet är framför allt oenighet om skattesatsen mellan de röd-gröna. S vill att en eventuell skattehöjning ska föregås av åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen. V vill däremot höja med en krona från och med 2016 och MP med 50 öre. Bildandet av den nya majoriteten har vissa pikanta inslag. Således delgav S respektive M sina forna samarbetskollegor om "äktenskapets" upplösning via SMS. Så här kärnfullt messade således M. "Hej Eva och Lars-erik vi har ikväll beslutat att Moderaterna bildar majoritet med Socialdemokraterna på grund av det svåra ekonomiska läget./enligt uppdrag Susanné". Kort och kärnfullt får man nog säga!

Ska bli spännande att se hur det hela utvecklas - och inte minst - kommer fler att följa efter? Majoritetsförhållandena är ju som bekant minst sagt skakiga på många håll samtidigt som ekonomin dyker.

Hyrläkare i primärvården - företeelse som kommit för att stanna?

Idag redovisade Konkurrensverket (KKV) rapporten ”Hyrläkare i primärvården” (rapport 2015:10). Rapporten är resultatet av en kartläggning av landstingens och regionernas upphandlingar och kostnader. Totalt har kostnaden för vårdbemanning ökat från 2,86 miljarder kronor 2013 till 3,43 miljarder 2014. 85 procent av kostnaderna avsåg läkare samtidigt som primärvårdens andel av kostnaderna var ca 40 procent.

Materialet innehåller en hel del matnyttigt varav jag särskilt vill lyfta fram följande.

Ett enda landsting – Kalmar – har lyckats med konststycket att minska kostnaderna för inhyrd personal 2014 jämfört med 2013. Försök att införa hyrläkarstopp har inte fungerat i parktiken då läkarbristen blivit akut. ”Ett landsting som har prövat att införa restriktivitet i användandet av hyrläkare konstaterade att det varit svårt att klara detta. Trycket på politikerna att upprätthålla bemanningen och därmed
tillgängligheten för medborgare har blivit för stort, vilket gjort att landstinget inte klarat av att hålla fast vid restriktiviteten.” Vidare konstateras att införande av hyrstopp ”som har prövats vid flera tillfällen genom åren, är inte en lösning utan har snarare förvärrat situationen”.

Flera av de intervjuade efterlyser en nationell samordning. Här kan man ju konstatera att SKL:s ambitioner att medverka till en minskning av hyrpersonal hittills inte direkt krönts med någon större framgång (min synpunkt, inte KKV:s). Döm själv om jag är orättvis genom att läsa det här SKL- inlägget på DN Debatt  i december 2012 där målet var att antalet hyrläkare skulle halveras till 2014.

Inhyrd personals andel av personalkostnaden uppgår vanligen till 1-2 procent. Allra största relativa kostnader för hyrläkare har Dalarna, där denna kostnad inom primärvården uppgick till 120 miljoner kronor av en total personalkostnad på 650 miljoner. Sett i relation till befolkningsmängden ligger Dalarna i topp, följt av Gävleborg och Jämtland. Lägst kostnad för hyrläkare per invånare har Stockholms läns landsting.

Flera av de intervjuer som KKV genomfört med företrädare för landstingen har uppgett att man inte tycker sig se någon förbättring av tillgången på allmänläkare under de närmaste åren.

Att behoven av hyrläkare är störst i glest befolkade regioner är förvisso ingen nyhet. Samtidigt menar verket att behoven av hyrläkare på vissa vårdcentraler i tätort kan ha ett samband med vårdcentralens anseende. ”Vårdcentralens rykte spelar roll, kanske större än vi trott i tidigare rapporter. Om vårdcentralen exempelvis ofta byter chef eller har dålig arbetsmiljö kan det påverka läkarbemanning och medföra ett ökat behov av hyrläkare”.

Rapporten innehåller en jämförelse av kostnaderna för egen personal respektive hyrläkare där hänsyn även tagits till bland annat arbetsgivaravgifter och kostnader för tjänstepension för egna anställda. Med detta räknesätt uppgår kostnaden för en landstingsanställd distriktsläkare till i medeltal 611 kronor per timme. Detta kan jämföras med kostnaden för en hyrläkare som är specialist i allmänmedicin ligger mellan 900 och 1200 kronor per timme under kontorstid. Hänsyn har inte tagits till eventuella skillnader i produktivitet respektive kvalitet och effektivitet, något som ju som bekant är betydligt svåra att beräkna.

Sammantaget ger materialet en bra bild av utnyttjandet av hyrläkare i primärvården. Någon enkel patentlösning på hur målet att minska inslaget av bemanningspersonal finns inte och ska man tro Konkurrensverket finns det mycket som talar för att det är en företeelse som kan väntas bli seglivad. Rapportens mer konkreta förslag handlar om hur upphandlingarna kan utvecklas och uppföljningen förbättras. Samtidigt är det en marknad som utmärkt av avsaknad av reell och väl fungerande konkurrens mellan olika aktörer.

Rekordstort budgetunderskott för NHS England och dramatik om besparingar i Västernorrland

NHS i England riskerar att gå mot ett rekordstort budgetunderskott år 2015/16 (brutet räkenskapsår) enligt övervakningsmyndigheten med det passande namnet Monitor.  Monitor offentliggjorde nyligen siffrorna för utfallet andra kvartalet 2015 (Quarterly Report april-juni). Skenande kostnader har medfört ett budgetöverskridande på mer än 5.5 miljarder kronor för perioden samtidigt som måluppfyllelsen vad gäller bland annat väntetider för olika behandlingar och insatser försämrats. Om inga åtgärder vidtas riskerar verksamheten att gå med ett underskott på mellan 25 och 30 miljarder under det nu påbörjade verksamhetsåret.

En viktig orsak till försämringen är löneutveckling utöver budget. Löneglidningen förklaras av att det blivit allt svårare att rekrytera personal vilket även medfört att kostnaderna för inhyrd personal skjutit i höjden på ett sätt som inte längre kan accepteras. Med början denna månad kommer därför begränsningar införas i hur mycket inför personal som får tas in från bemanningsföretag. Hur det blir med den saken i praktiken ska bli intressant att följa.

Sjukvårdsorganisationer med röda siffror – vilka blir allt fler – riskerar att hamna under vad som påminner om tvångsförvaltning. En ny organisation – NHS Improvement – har bildats för att säkerställa vad som på svenska skulle heta Budget i balans.

På hemmaplan kan rapporteras att den skattehöjning med 30 öre som det rödgröna minoritetsstyret i Skåne tänkt sig sannolikt kommer att röstas ner av de borgerliga med stöd av Sverigedemokraterna. I Norrbotten har den knappa rödgröna majoriteten – ett mandats övervikt i fullmäktige - preciserat den aviserade skattehöjningen till 1:16.

I Västernorrland tog S-planerna på en skattehöjning med 50 öre och strukturförändringar riktade mot framför allt sjukhuset i Sollefteå en minst sagt oväntad vändning vid den gångna helgens S-länsmöte. Redan på lördagen uppmanade en enig distriktsstyrels landstingsstyrelsens ordförande Eva Strömqvist (S) att avgå. Vid söndagens möte med partiets förtroenderåd upphävdes därefter det tidigare stödet för förändringarna i Sollefteå. Partiet har inte heller bundit sig för hur stor skattesatsen ska vara. En inte alltför vågad gissning är att det nog kan bli tal om ytterligare någon 10-öring för att vinna mer tid för den breda och öppnare process som nu ska genomföras enligt (s)tällningstagandet.

Apoteksakut eller expressakut på sjukhus?

”Lindrigt sjuka kan komma att skickas till apotekets farmaceuter i framtiden. Avlastade akutmottagningar och större utnyttjande av apotekens farmaceuter skulle spara miljarder kronor åt vården” Åtminstone om man ska tro ett TT-meddelande som fått stor medial spridning.

Studerar man uppgifterna närmare visar det sig att det handlar om PR för en kommande – inte ännu genomförd – studie om sjukvårdsrådgivning. Studien är ett samarbete mellan Luleå Tekniska Universitet (LTU), Sjukvårdsrådgivningen och – surprise, surprise – Apoteket AB. Den doktorand vid LTU som ska svara för studien hävdar att ”ungefär 13 procent av alla läkarbesök i primärvården hade kunnat hanteras på apoteksnivå. Skulle man lyckas få över alla de här besöken till apoteket på rikstäckande nivå så är det 3,3 miljarder till primärvården”.

Resultatet av studien ska redovisas våren 2016. I avvaktan på det kan man förundras över medias okritiska hantering av nyheter av det här slaget.

I region Jämtland/Härjedalen överväger man en helt annan lösning på samma problem. P4 Jämtland vet berätta att ett konsultföretag (i bemanningsbranschen får man förmoda) lanserat förslaget att öppna en ”expressakut” vid Östersunds sjukhus. Vid denna ska ”enklare fall som infektioner, magont och stukade fötter” behandlas. Samtidigt ska hälsocentralerna i Östersund helt ta bort sina akuttider och koncentrera sig på kroniskt sjuka och äldre.

Regiondirektör Björn Eriksson tycker enligt radioinslaget att ”det låter intressant och det ska vi absolut titta på”. Han är även tilltalad av tanken att de stafettläkare som är tänkta att bemanna ”expressen” ska få betalt per behandlad patient.

Huruvida lösningen kommer att bidra till att sänka kostnaderna för den ekonomiskt trängda regionen framgår inte. Oavsett vad man anser om apotek- eller expressakuter så finns det anledning att kalkylera med risken att effekten blir att antalet besök totalt sett ökar. Mer om detta går att läsa i en av mina tidigare bloggar ”För lätt till akuten” (8 maj 2015)