Skattehöjning och besparingar att vänta i Västernorrland

Landstinget Västernorrland ”går mot en ekonomisk katastrof om vi inte gör någonting nu”. Uttalandet görs i Tidningen Ångermanland av landstingsrådet Elisabet Strömqvist (S). ”Vi gick in med 221 miljoner kronor back från år 2014 och prognos och kalkyl pekar mot 1-1,5 miljarder i underskott 2018 och inget eget kapital”. Det tuffa beskedet får ses som ett sätt att öka krismedvetenheten hos såväl medborgare som medarbetare och därmed bana vägen för beslut som inte direkt kommer att mötas med klang & jubel.

I klartext lär det handla om skattehöjning i kombination med åtgärder för att sänka kostnaderna. En justering av skattesatsen någonstans i intervallet 50-80 öre framstår som tämligen sannolik men räcker ingalunda för att långsiktigt uppnå ekonomi i balans. Grovt räknat ger varje 10-öring i höjd skatt intäkter på 50 miljoner kronor.

Tankar på att höja skatten signalerades redan i valrörelsen 2014 men de ännu inte formellt presenterade tjänstemannaförslagen till strukturförändringar har bidragit till att öka trycket på de som vill behålla nuvarande skattesats. I medias beskrivning av den ännu inte presenterade ”besparingslistan” kan vissa huvuddrag skönjas.

Inom vården – även andra delar av landstingets verksamhet berörs – handlar det bland annat om åtgärder som framför allt påverkar sjukhuset i Sollefteå, som skulle förlora såväl förlossningsvård som akuta och planerade operationer. Även sjukhuset i Örnsköldsvik skulle tappa BB och delar av den kirurgiska verksamheten men samtidigt bli ett centrum för planerade ortopediska operationer.

Sett till vad som hänt vid andra mindre sjukhus i landet är detta inte någon helt ovanlig struktur. Det räcker med att gå till mitt eget landsting (Norrbotten) där förlossningsvård och akuta och planerade operationer successivt avvecklas vid sjukhusen i Kalix, Kiruna och Piteå, samtidigt som det senare fått en inriktning mot planerad ortopedi av relativt stor omfattning.

Denna utveckling har förvisso inte varit utan motstånd och har fortfarande sina kritiker. Inte heller för Västernorrland väntar någon enkel match om nu inte en skattehöjning ger – möjligen tillfällig – lindring. Berörda kommuner kommer med all sannolikt att protestera högljutt, hur oppositionen i landstinget ska ställa sig återstår att se. Att motsätta sig såväl skattehöjning som åtgärder är knappast en trovärdig strategi varför någon form av blocköverskridande överenskommelse nog inte helt kan uteslutas. Slutgiltigt besked ges vid landstingsfullmäktige den 18-19 november.

Australiens sjukvårdssystem - framgångsrikt men fragmentiserat

New England Journal of Medicine (NEJM) fortsätter sin genomgång av olika länders sjukvårdssystem, den här gången med Australien i blickpunkten. I den positiva vågskålen läggs konstaterandet att landets sjukvård på ett framgångsrikt sätt erbjuder goda medicinska resultat i kombination med en hygglig kostnadskontroll. Befolkningen har en lång medellivslängd och en god hälsa i jämförelse med andra länder.

Samtidigt beskrivs systemet som oklart och fragmentiserat. Det rör sig om en tämligen komplicerad mix av nationell respektive delstatlig ansvarsfördelning och dessutom med ett visst inslag av privata sjukvårdsförsäkringar som subventioneras av offentliga medel. En rapport beskrev tecknade nyligen bilden av ”en komplex uppdelning mellan olika roller med följden att ingen enskild offentlig myndighet har tillräckliga befogenheter för att säkerställa ett sammanhållet system”.

Intressant att notera är att allmänmedicinarna (GP) har en tydlig roll som ”grindvakter”; tillgång till annan specialistvård är förenat med remisstvång. Samtidigt konstateras att ”denna modell borde ge primärvården en stark roll när det gäller att koordinera vården men så är inte fallet. GP:s är i allmänhet privatpraktiker och prestationsersätts (”fee-for service”) vilket medför incitament att maximera antalet besök snarare än satsa på kontinuitet och integration”

Min slutsats blir att hälso- och sjukvårdens i Australien tycks fungera relativt bra men borde kunna åstadkomma ännu bättre resultat med de resurser man förfoga över. Möjligen ett något trivialt påstående eftersom detsamma nog kan säga om det flesta länder – inklusive Sverige. 

Ny rapport från Svenskt Näringsliv om företagande i välfärden

Svenskt Näringsliv har presenterat en ny rapport inom ramen för projektet ”Förbättrad Välfärd”, denna gång med titeln ”Sant och falskt om företagande i välfärden”.

Syftet med rapporten är ”att tillföra fakta till debatten om företagande i välfärden” med stöd av officiell statistik som belyses likheter och olikheter mellan offentliga respektive privata utförare inom vård, skola och omsorg. Verksamheterna jämförs med avseende på kvalitet, personaltrivsel, löner, ekonomisk lönsamhet och kvinnors karriärvägar.

Det samlade resultatet åtminstone enligt min tolkning är att flertalet parametrar redovisar ett något mer positivt utfall för de privata aktörerna. Skillnaderna är dock relativt små och inte alltid signifikanta.

Något större genomslag kommer den här rapporten knappast att få och reaktionerna torde vara tämligen förutsägbara. Förespråkare för privata alternativ kommer att hävda att utredningen bekräftar att privata utförare tillför medvärde för patienter, brukare och elever. Kritikerna kommer å andra sidan peka på att skillnaderna är små och att det finns andra faktorer som inte omfattas av studien och som pekar i en annan riktning.

I grunden handlar det om en ideologisk och politisk fråga där olika värderingar ligger till grund för ställningstaganden snarare än mer eller mindre vetenskapliga belagda slutsatser. Därmed inte sagt att fakta och seriösa studier skulle vara ointressanta.

Varning för akuten?

Jag har tidigare tipsat om rapporten ”Hur står det till med våra akutmottagningar” Situationen är enligt IVO ”både oroväckande och till viss del alarmerande”.

”Den största risken med nuvarande organisation är sannolikt att inte enbart att patienterna blir felbedömda utan att det blir långa och omfattande utredningar som utförs på akutmottagningarna. Detta innebär att många patienter vistas på akutmottagningen under lång tid, vilket i sin tur leder till risker för felprioriteringar, brister i övervakning och fördröjda diagnoser”.

Slutsatsen bygger på en granskning av akutmottagningarna i sju län (Dalarna, Gävleborg, Södermanland, Uppsala, Värmland, Västmanland och Örebro)

Att det finns fog för IVO:s slutsatser framgår med tragisk tydlighet av omständigheterna när en 10 månaders baby avled efter en rad allvarliga misstag vid akutmottagningen i Gävle förra sommaren. Såväl Vårdfokus som Läkartidningen har uppmärksammat fallet.

IVO skriver att bristerna var ”omfattande och anmärkningsvärda” vilket närmast framstår som ett understatement. Sjukhusets egen utredning slår således fast att  en rad allvarliga brister samverkade till dödsfallet.

•                Brister i kommunikationen

•                Brister i följsamhet till gällande rutiner

•                Bristande kunskap om ledning i akuta situationer

•                Bristande kunskap om monitorering och värdering av vitala parametrar

•                Bristande dokumentation

Kan det blir så mycket värre?