Dagens Medicin
har intervjuat Göran Stiernstedt, vars utredning om effektivare
resursutnyttjande inom vården blir klar i slutet av året. I artikeln konstaterar Stiernstedt att ”det finns få
formella hinder mot att ändra arbetsfördelningen inom sjukvården.” På frågan om
varför inte denna möjlighet utnyttjas i större utsträckning blir svaret ”det är
säkert en fråga om makt, revirtänkande och tradition”.
Passande nog har
Socialstyrelsen i dagarna redovisas en omarbetad version av den tio år gamla
handboken ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården”.
Uppdatering beror inte på att reglerna förändrats utan är en följd
av att en del av de lagar som den tidigare handboken byggde på inte längre gäller.
Myndigheten får
allt fler frågor om det som ibland kallas jobbglidning, taskshifting eller
kompetensväxling . För egen del föredrar jag uttrycket uppdragsväxling men innebörden
är förvisso densamma.
Som bekant har
det blivit vanligare att sjuksköterskor tar över arbetsuppgifter som
traditionellt utförts av läkare. En intressant iakttagelse är att det numera
också blivit vanligare att svårigheten att rekrytera sjuksköterskor medfört
samma utveckling vad gäller undersköterskor. Här kan man nog säga att det i många
fall handlar om att återföra sådana arbetsuppgifter som tidigare utfördes av
just undersköterskor.
Sammanfattningsvis
gäller, liksom tidigare, följande grundläggande förutsättningar.
·
Verksamhetschefen
ansvarar för att personalen har nödvändig kompetens för sina arbetsuppgifter
·
All
hälso- och sjukvårdspersonal bär själv ansvaret för hur han/hon utför sina
arbetsuppgifter. Detta gäller även för icke-legitimerad personal, till exempel
undersköterskor
·
Delegering
av arbetsuppgift får göras till annan om det är förenligt med kravet på god och
säker vård. Den som delegerar en uppgift till någon annan svarar själv för att
denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften
·
Många
medicinska arbetsuppgifter kan fördelas till icke legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal
utan att det krävs en delegering
·
Det är
möjligt att delegera en arbetsuppgift till någon som saknar formell kompetens
men förvärvat reell kompetens för uppgiften. Arbetsuppgift som enligt författning,
instruktion eller liknande är förebehållen viss yrkesgrupp får inte delegeras
om det inte finns bestämmelse som tillåter delegering. Sådan delegering avser
vanligtvis läkemedelshantering i öppen vård
·
Endast
sjuksköterskor får delegera att iordningsställa och administrera läkemedel. En
läkare kan således inte delegera denna uppgift till en undersköterska
·
Landstinget
kan aldrig föreskriva att viss eller vissa medicinska arbetsuppgifter ska delegeras.
Däremot kan arbetsgivaren till exempel bestämma att en viss yrkesgrupp inte får
utföra en viss arbetsuppgift även om det inte finns någon lag eller regel som förbjuder
det
Jag delar Göran
Stiernstedt bedömning att de största hindren mot en annan fördelning av arbetsuppgifterna
i första hand inte återfinns i gällande lagstiftning och regelverk.