tisdag 24 november 2015

Missnöjda läkare i Storbritannien


Det är förvisso inte bara i Sverige som arbetsförhållandena inom vården möter kritik. The Guardian publicerade nyligen resultatet av en enkät som besvarats av drygt 500 brittiska distriktsläkare. Av de tillfrågade svarare 88 procent att de befarade att de kunde begå allvarliga misstag på grund av arbetsbördan.

I stort sett alla (99 procent) uppgav att arbetsbelastningen hade ökat under de senaste fem åren. Nästan lika många (97 procent) instämde i påståendet att arbetsmoralen hade försämrats under samma tid. Nästan var tredje (29 procent) hade dessutom sökt hjälp för arbetsrelaterad stress under de senaste två åren.

Särskilt bekymrade är man över regeringens planer på att läkarmottagningarna inom primärvården i England ska ha öppet mellan 0800-2000 under veckans alla dagar – inklusive lördagar och söndagar. Samtidigt är man tämligen skeptisk inför löftena om att ytterligare 5.000 distriktsläkare ska rekryteras fram till år 2020.

Även bland underläkarna växer missnöjet med såväl ersättning som arbetstider. En omröstning bland 38.000 underläkare gav ett mycket starkt stöd för tre endagars-strejker i december. Återstår att se om regeringen ger efter inför kravet på att ingripa och förhindra att konflikten bryter ut.

måndag 23 november 2015

Regionalisering i Finland


Den finländska hälso- och sjukvården står inför stora förändringar. Det kommunala huvudmannaskapet går i graven för att ersättas av 15 regionala vårdområden. Dessa övertar även ansvaret för socialtjänsten. Just frågan om antalet vårdområden utlöste en regeringskris som dock avvärjdes genom en kompromisslösning.

Samtidigt sker en koncentration av den mer kvalificerade sjukhusjouren som i framtiden ska bedrivas vid 12 sjukhus mot nuvarande 19. Målet med reformen är att minska skillnaderna i ohälsa hos befolkningen samt få kontroll över kostnadsutvecklingen. Vidare kommer inslaget av privata vårdaktörer att öka.

I Sverige har det tidigare funnits kommunala företrädare som argumenterat för en kommunalisering av primärvården. För rätt många år sedan genomfördes försök med primärvård i sådan regi i en handfull kommuner, något som dock inte föll särskilt väl ut. Istället tar nu Finland steget mot en svensk modell med regionala sjukvårdshuvudmän. En viktig skillnad är dock att de finska regionerna även får ansvaret för socialtjänsten.

Som alltid med stora reformer finns många frågetecken om den praktiska utformningen. ”Djävulen sitter i detaljerna” heter det som bekant.

måndag 9 november 2015

Doktor på distans


Veckotidningen Time beskriver i sitt senaste nummer (9 november 2015) hur distanskonsultationer blir ett allt vanligare inslag i den amerikanska sjukvården. Innevarande år beräknas antalet läkarkonsultationer via video i USA uppgå till 7,2 miljoner. Siffran väntas stiga till 124 miljoner år 2019! En viktig drivkraft är en växande brist på primärvårdsläkare som medför långa väntetider. Till detta kommer att de stora försäkringsbolagen i allt högre utsträckning börjat ersätta patientavgiften för vård på distans.

I artikeln ”Why (almost) everyone is embracing the digital docktor” berättas om nätbaserade Maven Clinic, som etablerade sig i april i år och som enbart vänder sig till kvinnor. Även stora och ansedda vårdgivare som exempelvis Cleveland Clinic erbjuder numera videkonsultationer.

Kritikerna – för sådana finns – oroar sig för att allvarligare sjukdomar döljer sig bakom vanligtvis banala tillstånd som hosta, ont i halsen och feber riskerar att förbli oupptäckta innan allvarliga symtom ger sig till känna. Dessutom finns en oro för att webbläkare i högre utsträckning kommer att förskriva bred-spektrum antibiotika i onödan, något som en amerikansk uppföljning från i våras bekräftade.

Hos oss kan man väl inte direkt säga att denna form av vård ännu fått sitt stora genombrott, även om tekniska förutsättningar och viss praktisk tillämpning finns, framför allt inom glesbygdsmedicinen. Möjligen kommer utvecklingen att stimuleras av privata initiativ som Lundabaserade Min Doktor eller KRY, som bemannas av läkare i Stockholm. Kostnaden för en videobedömningen ligger runt 300 kr och omfattas inte av högkostnadsskyddet.

Att även den offentligt finansierade hälso- och sjukvården kommer att ta till sig det här arbetssättet på bredare front är inte någon högoddsare.

För övrigt kan det vara värt att notera att den finländska sjukvårdsreformen (mer om denna i en kommande blogg), bland annat utgår från att vården i framtiden blir mer webb-baserad.

onsdag 4 november 2015

"Tänk om eller lägg ner"


Riksrevisionen har gjort en granskning av den rehabiliteringsgaranti som sedan 2008 tecknas årligen mellan regeringen och SKL. Att gransknigen inte direkt utfallit positivt framgår av rapportens titel ”Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner”!

Målgruppen för de stimulansmedel som staten står för är personer med lätt till medelsvår psykisk ohälsa. Tanken är att erbjuda dessa specifika behandlingsmetoder som främjar återgång i arbete och förebygger sjukskrivning. Ingen av de utvärderingar som har gjorts har dock påvisat att återgången till arbetslivet med säkerhet ökat. Bakom misslyckandet döljer sig enligt Riksrevisionen fler olika faktorer.
·      Överenskommelserna har inte utformats med stöd av den kunskap som finns om rehabiliteringsgarantin och dess effekter
·      I många fall får inte patienten någon kvalificerad bedömning av legitimerad personal (psykolog eller psykoterapeut)
·      Väntetiderna för att komma igång med behandling är ofta alltför lång
·      Det finns inget krav på att följa upp patienterna och resultatet. ”Det innebär att behandlarna själva inte vet om de patienter som får behandling inom ramen för rehabiliteringsgarantin för effektivare hjälp” än patienter som erbjuds andra metoder eller färre behandling än som specificeras i garantin
·      Landstingen har hanterat stimulansbidragen olika och inte alltid använd pengarna till den aktuella målgruppen. I vissa fall har medlen stannat centralt inom landstingen

Revisionen rekommenderar bland annat att ”regeringen bör överväga om rehabiliteringsgarantin ska ges en annan utformning eller avvecklas”.

Hur det blir med den saken återstår att se. Det är inte ovanligt att utvärderingar av det här slaget talar för döva öron, eftersom det nästan undantagslöst finns intressen som vill slå vakt om tillgång till pengar som hanteras vid sidan om de vanliga finansiella kanalerna. Argumentet brukar då vara att pengarna visst gör nytta och att utvärderarna fått det mesta om bakfoten.