Jag
har tidigare betecknat Västernorrland som något av sjukvårdspolitikens ”vilda
västern” med stora motsättningar mellan Ångermanland och Medelpad. I söndags tog
sig den djupa splittringen uttryck i form av en välbesökt demonstration i
Härnösand – mellan 15 000 och 20 000 deltagare – med krav på att landstinget
inte ska besluta om förändringar i Sollefteå respektive Härnösand.
I
morgon – onsdag 27/4 – ska nämligen landstingsfullmäktige ta ställning till
förslaget att flytta den akuta ortopedin från Sollefteå till Örnsköldsvik,
samtidigt som Sollefteå blir ett länscentrum för elektiv proteskirugi.
Kritikerna menar att nästa steg är en avveckling av såväl BB som akut kirurgi
vid sjukhuset, något som varit på tapeten tidigare men dragits tillbaka. För
Härnösands vidkommande handlar det om en flytt av den rehabiliteringsmedicinska
verksamheten till Sundsvall.
Motsättningarna
i Västernorrland har fått såväl sjukhusdirektörer som ordföranden i
landstingsstyrelsen på fall. Splittringen följer geografin och skär rakt igenom
partierna, såväl V som S har drabbats av avhopp och interna motsättningar är
vardagsmat.
I
Sollefteå vill man importera Tiohundramodellen från Norrtälje där kommunen och
det landstingsdrivna sjukhuset slagit ihop påsarna genom en ganska komplicerad
juridisk konstruktion (kommunförbund i kombination med aktiebolag). Hur en
sådan lösning ska gå att förena med den nyligen införda
länsklinikorganisationen i Västernorrland är svårt att se. Å andra sidan är uppslutningen till denna länsövergripande styrmodell allt annat än total.
Nya
in – och utspel lär följa oavsett vad som händer vid morgondagens fullmäktige!
Inget talar för att debatten och motsättningarna kommer att falna än på länge,
fortsättning följer med andra ord.