tisdag 30 augusti 2016

"Effektiv vård" - läst men ej förstått?


Läkarförbundet har läst Göran Stiernstedts utredning ”Effektiv vård” (SOU 2016:2) – men dess ordförande Heidi Stensmyren ”drar helt felaktiga slutsatser” enligt leg läkare Håkan Borg i ett inlägg på Läkartidningens webb. Borg menar att Sverige har alltför många stora sjukhus med för stor specialisering och att den svenska sjukvården ”binder upp ett stort antal läkare vid alltför stora specialistkliniker med låg produktivitet".

Debattören vänder sig mot Stensmyrens åsikt att det inte finns utrymme för att överföra läkare från sluten till öppen vård. ”Förstår inte nuvarande ledning i Läkarförbundet att många medlemmar presterar för lite och att en stor del av sjukhusläkarna måste vidareutbildas till de områden där vården behövs, och framför allt att antalet allmänläkare måste öka om vi vill hävda allmänmedicin ska utgöra sjukvårdens bas?”

I en replik svarar Läkarförbundets presidium att ”Vi har läst, förstått och deltagit som experter i utredningen”. De tre (Heidi Stensmyren, Karin Båtelsen och Ove Andersson) framhåller i och för sig att ”Sverige har en låg andel specialister i allmänmedicin jämfört med andra OECD-länder” Däremot vänder de sig mot tanken att ”enbart och rakt av, skära ned på sjukhusens resurser och tillföra primärvården motsvarande.”

För egen del tycker jag att båda parter har en poäng. Jag delar Borgs uppfattning att en kraftfull förstärkning av primärvården i form av fler specialister i allmänmedicin förutsätter att ökningen måste ske på bekostnad av tillväxten inom andra specialiteter. Att det skulle vara möjligt att fortsätta med ”både och” är knappast realistiskt med hänsyn till såväl ekonomi som kompetensförsörjning.

Å andra sidan tror jag, liksom förbundets presidium, att en sådan strukturförändring måste göras på ett planmässigt sätt och över tid. En utgångspunkt bör därvid vara att mycket talar för att svenska sjukhus vid internationella jämförelser framstår som mindre effektiva.

Göran Stiernstedt pekade tydligt på detta förhållande i sin utredning samtidigt som han enligt min uppfattning darrade något på manschetten i frågan om hur allmänmedicinens framtid skulle tryggas.

måndag 29 augusti 2016

Stålbad väntar krisande NHS


I flera tidigare bloggar har jag berättat om hur engelska NHS pressas av såväl personalbrist som stora budgetöverskridanden. Utvecklingen har fortsatt att gå åt fel håll och ny väntar dramatiska förändringar enligt en artikel i The Telegraph (”NHS takes axe to hospital units amid financial crisis”).

Arbetet med att ta fram en åtgärdslista pågår för fullt. Några sjukhus kommer att avvecklas, ett antal akutmottagningar kommer att stängas samtidigt som vissa verksamheter centraliseras till färre sjukhus, framför allt för reumatologisk och urologisk vård.

Chris Hopson, chef för utförarorganisationen NHS Providers betonar situationens allvar. ”Vi står inför ett enormt ekonomiskt underskott som är det största i NHS historia. Samtidigt har vi en stor brist på läkare och sjuksköterskor inom strategiska områden vilket medför att vi helt enkelt måste dra ner på servicen”.

Ett exempel på det snare är att ett par sjukhus inte längre tar emot barn på akutmottagningen eftersom de inte kan garantera patientsäkerheten. Fortsättning lär med all säkerhet följa…


onsdag 24 augusti 2016

Vårduppror - igen!


Ännu ett vårduppror har sett dagens ljus.  Den 4 september anordnas demonstrationer på ett 20-tal orter under temat ”Slut på rean. En annan vård är möjlig”. I ett upprop i SvD skriver ett 80-tal vårdanställda från kommuner och landsting att ”Läget i sjukvården är helt orimligt”. Undertecknarnas krav:
  • ”Mer resurser till vården för att stoppa alla nedskärningar för att få en godtagbar arbetsbelastning"
  • ”Ett närvarande ledarskap som tar sitt arbetsgivaransvar och ger oss en arbetsmiljö där vi inte längre går sönder”
  • ”Bli behandlade som medarbetare och inte som en rad på ett schema”

 En googling på ”vårduppror” ger ett antal träffar på liknande aktiviteter och protester under det senaste decenniet, oftast med fokus på arbetsmiljö och löner. Med ett par undantag (Vrinnevilistan i Norrköping och Lapplandsupproret i Dorotea och Åsele) är det dock svårt att avläsa att aktiviteterna medfört tydliga och långsiktigt förändringar.

En slutsats man nog kan dra är att ju mer tydliga, preciserade och avgränsade kraven är desto större är chansen till framgång, vilket Vrinnevilistan och protesterna i Dorotea/Åsele är exempel på. Självklart är det svårt att sia om framgångspotentialen för ”Slut på rean” men en indikation kan möjligen vara att kraven är minst sagt allmänt hållna och i grunden utgår från allmänna resursförstärkningar som en patentlösning.

För den som vill ta del av en mer problematiserande hållning rekommenderas SvD-artikeln ”Sjukvården rekorddyr i Stockholm – men inte bäst”. För att citera Göran Stiernstedt; ”det mest intressanta är vad man för ut för resultat och inte hur mycket man satsar”.

söndag 21 augusti 2016

Plan B - när personalen tar slut


När jag för mer än tre decennier sedan föreläste i sjukvårsplanering i en högskolekurs i hälso- och sjukvårdsadministration brukade jag ställa följande fråga. Vad tror Ni tar slut först – patienterna, pengarna eller personalen? Eleverna svarade undantagslöst pengarna vilket jag också trodde var det mest sannolika. Så fel vi alla hade!

Nu mer än trettio år senare börjar vi inse att svaret är sistnämnda – det vill säga personalen. Ett högaktuellt exempel på detta kom vid en minst sagt stökig presskonferens i Sollefteå i fredags. Då meddelades att sommarstängningen av akutkirurgin vid ortens sjukhus skulle förlängas till i slutet av november. Anledningen är svårigheter att bemanna avdelningen med sjuksköterskor. Framtiden för akutkirurgin i Sollefteå är sedan en längre tid en högst kontroversiell fråga i Västernorrland som splittrar såväl de politiska partierna som länet.

Samma problematik medför att 50 av 150 semesterstängda vårdplatser inte kan öppna igen efter sommaren i Kalmar län.

Räkna med att allt fler huvudmän tvingas ta till plan B framöver – det vill säga att anpassa verksamheten till (den bristande) tillgången på personal istället för att enbart upprepa mantrat ”vi ska klara kompetensförsörjningen genom att bli en attraktiv arbetsgivare”.

torsdag 18 augusti 2016

Ersättningssystem med förhinder - revisionsrapport från Region Skåne


Jakten efter det perfekta vårdersättningssystemet fortsätter på många håll utan att någon verkar vara i närheten av det Nobelpris som borde utdelas till den eller de som lyckas. Ska man tro en läsvärd rapport som tagits fram på uppdrag av revisorerna hör Region Skåne inte direkt till förstahandskandidaterna för en sådan belöning.

I granskningsrapporten ”Primärvårdens organisation och ekonomi” konstateras bland annat att den skånska ersättningsmodellen inte ger ”incitament för de offentligt drivna ackrediterade vårdenheterna att hålla sin budget och att förbättra sin ekonomi”. Systemet är dessutom ”mycket komplicerat och svårt att överblicka och i vissa delar är systemet inte transparent.” En tröst för skåningarna är möjligen att man knappast är ensamma i den båten.

För den som vill fördjupa sig i ämnet vill jag även rekommendera en artikel i veckans nummer av New England Journal of Medicine ”Counting Better – The Limits and Future of Quality-Based Compensation”. Lustigt nog bygger artikeln på erfarenheter från sjukvårdsorganisationen ”Swedish Medical Group” i Seattle. Den svenska anknytningen kommer sig av företagets grundare – kirurgen Nils Johansson – år 1910 lyckades övertyga ett antal svensk-amerikaner om att satsa 1.000 dollar var i ett nytt sjukhus.

Sommaren som varit - "same precedure"


Sommaren börjar gå mot höst – åtminstone här i Norrbotten. Efter ett längre uppehåll från bloggandet är det dags för förnyad och återkommande omvärldsspaning.

Det känns naturligt att börja med en mjukstart genom att kika i backspegeln och summera hur vården klarat sig under den ljuva blomstertiden. Som vanligt går åsikterna isär om hur verkligheten gestaltat sig.

Chefer och verksamhetsföreträdare konstaterar i allmänhet att sommaren varit besvärlig på grund av bemanningsproblem men att det – tack vara personalens stordåd och uppoffringar (övertid och extra arbetspass) – trots allt gått rätt hyggligt. Patientsäkerheten sägs ha klarats på ett acceptabelt sätt.

Enskilda vårdanställda liksom fackliga organisationer – inte minst Vårdförbundet – ger en betydlig mörkare bild och hävdar att såväl patienter som medarbetare farit illa på många håll. ”Den värsta sommaren någonsin” är ett inte ovanligt epitet.

Det är svårt att frigöra sig från känslan att samma bedömningar gjordes förra sommaren, liksom sommaren före den, liksom sommaren före den osv, osv. Lite som en av replikerna i den återkommande tv-nyårskortfilmen Grevinnan och betjänten – ”same procedure as last year”.

Några objektiva metoder för att döma av i frågan finns inte, även om det ska bli intressant att ta del av huvudmännens utvärderingar i sinom tid. Kanske får vi då viss vägledning om utfallet i förhållande till tidigare år.