måndag 30 januari 2017

Om akutläkare, virtuella läkarbesök och överbeläggningar

Vem ska intubera - akutläkare eller narkosläkare?
I ett par tidigare bloggar har jag uppmärksammat gränsdragningen mellan akutläkare respektive narkosläkare. Frågan är av stort intresse, inte minst vad gäller framtiden för mindre sjukhus utan akut kirurgi och förlossningsvård. För den som, liksom jag, följer utvecklingen med stort intresse vill jag rekommendera ett debattinlägg i Sjukhusläkaren från styrelsen för Svensk Förening för Anestesi och intensivvård (SFAI); ”Vem ska intutbera?”.

Virtuella "vårdcentraler" lockar investerare
Den snabba digitaliseringen av vården attraherar allt mer riskkapital rapporterar Dagens Industri. ”Bara i fjol investerades 43 miljoner kronor i 19 bolag”. Bland dessa återfinns de virtuella ”vårdcentralerna” Min Doktor och Kry. Båda företagen har tagit sig in ”bakvägen” till offentlig finansiering genom att anlitas som underleverantörer till privata vårdcentraler som ingår i vårdvalet i Jönköpings län.

Verksamheten har expanderat relativt snabbt och det är nog ingen överdrift att säga att landsting/regioner tagits på sängen, allra helst som ett virtuellt utomlänsbesök (alltså icke bosatt i Jönköping län) renderade en ersättning på drygt 1.800 från hemlandstinget, en summa som enligt uppgift nu sänkts till hälften.

I ett läsvärt inlägg i Läkartidningen kritiserar företrädare för Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) och Svenska distriktsläkarföreningen (DLF) utvecklingen uner rubriken ”Nätläkare – en affärsidé som skapar problem”. Inlägget har medfört ett ovanligt stort antal nätkommentarer. Dessutom har KRY:s VD Johannes Schildt replikerat; ”Dags för konstruktiv och nyanserad dialog”.

En sak är säker, sista ordet är inte sagt i den hör frågan, spännande debattfortsättning är att vänta.

Överbeläggningar och utlokaliseringar ökar
Vi stannar kvar i Läkartidningen som vet berätta att ”Överbeläggningarna ökade med nästan 20 procent 2016”. Artikeln bygger på uppgifter från SKL och visar att Sörmland kan koras till svenska mästare i överbeläggningar – 10,2 dito per hundra disponibla vårdplatser att jämföra med riksgenomsnittets 3,7. I den andra ändan av ”ligan” hittar vi Kronoberg som under de senaste fyra åren inte haft några utlokaliseringar alls.

Lika illa och förmodligen ännu värre tycks det vara i Storbritannien där överbelastningen inom intensivvården enligt kritiska läkare nu har en sådan omfattning att även livräddande operationer måste ställas in. Allt enligt en artikel i dagens The Guardian.

onsdag 18 januari 2017

Intressant partsinlaga från Läkarförbundet om arbetstider



I en tidigare blogg (2 december 2016) berättade jag om beslutet av Stockholms läns landsting att samtliga sjukhusläkare ska schemaläggas alla vardagar mellan 07-21. Beslutet har dock väckt mycket starka reaktioner från läkarkårens sida och det återstår att se hur beslutet kommer att tillämpas i praktiken.

Det är förvisso ingen slump att Läkarförbundet idag presenterat rapporten ”Läkares arbetstid” som är resultatet av en kartläggning som förbundet genomfört med stöd av ett konsultföretag. Slutsatsen är att det nuvarande jour- och beredskapsavtal och med dess olika lokala tillämpningar
  • är kostnadseffektivt för arbetsgivarna
  • medför hög flexibilitet och patientnytta
  • fungerar i sin helhet väl


Däremot är det naturligtvis synd om de stackars läkare ”… som bor långt från sjukhusen” och därför ”måste tillbringa sin beredskapstid på arbetsplatsen med några få minuters ersättning per beredskapstimma för att kunna uppfylla sin arbetsskyldighet”.

Det nuvarande arbetstidssystemet är enligt rapporten ”kostnadseffektivt jämfört med ett alternativt arbetstidssystem”. Vän av ordningen undrar naturligtvis hur det är möjligt att så tvärsäkert konstatera att det nuvarande systemet är så perfekt att något bättre inte går att uppbringa. På den här punkten får man nog säga att diagnostiken inte helt imponerar.

Några som helst nackdelar förefaller inte finnas med den nuvarande modellen – bortsett från att doktor inte kan umgås lika flitigt med familjer och vänner som andra arbetstagare.

Självfallet rör det sig om en partsinlaga men om man skalar bort de värsta överdrifterna är det ett intressant material. Nu återstår att se om det kommer någon ”moteld” från SKL eller Stockholms läns landsting!


söndag 15 januari 2017

Splittring i läkarkåren om Nya Karolinska och värdebaserad vård

Diskussionen om den värdebaserade vården på Nya Karolinska Solna (NKS) har tagit en intressant vändning. Hittills har en relativt enig läkarkår – med undantag för läkarna i NKS högsta ledning – avlossat en svidande kritik mot den nya organisationen. Karolinska universitetssjukhusets läkarförening har krävt att den nya modellen ska skrotas helt och hållet och även Johan Sturyd, ordförande i Stockholms läkarförening, har stått på motståndets barrikad.

Men nu hävdar Jörgen Nordström, f.d professor och överläkare vid Karolinska tillsammans med Nina Rehnqvist, tidigare överdirektör på socialstyrelsen och ordförande i SBU, att ”vårdvalsalarmister motverkar kvalitetsutvecklingen”. De båda anser att värdebaserad vård inte är någon ”managementfilosofi eller besparingsmodell utan en vårdinriktning som syftar till att lyfta fram kvalitetsaspekter av betydelse för patienterna”.

Inlägget avslutas med en riktig bredsida. ”Läkarnas intresseorganisationer har missat tåget och försöker nu desperat komma i fatt. En strategi är att bidra med faktabaserade argument som kan utveckla arbetssätt och utfall. Det sista vi behöver är vårdalarmister som förvirrar och misstänkliggör”.

I Sjukhusläkaren går ordföranden i Karolinskas läkarförening till motattack. ”Kritiken bottnar i missuppfattning”. Dellmark framhåller att man granskat evidensen för den nya metoden men ”inte kan se något som påvisar att den fungerar bättre än nuvarande system." Även detta inlägg avslutas med en rejäl smocka; ”ingen av de här debattörerna har arbetat  aktivt kliniskt på ganska lång tid. Och om man har en föreställning om hur vården ser ut som den gjorde för 10-20 år sedan, så har det hänt väldigt mycket sedan dess.”

Inga silkesvantar direkt samtidigt som man kan ana att det finns en botten av historiska motsättningar mellan tidigare starka makthavare på central nivå inom svensk sjukvård – till vilka Nina Rehnqvist onekligen hör – och läkare som inte tillhört den översta makteliten.




Sjukhusens vinterkris

Rapporterna om överfulla sjukhus som en följd av tidig infallen influensa i kombination med vinterkräksjuka duggar tätt. Stabslägen och korridorvård är vanligt förekommande och de som anser att antalet vårdplatser i Sverige är för litet tycker sig få vatten på sin kvarn. Samtidigt menar andra att det är svårt att dimensionera resurserna för extrema toppar av det här slaget.

Ännu värre tycks det för övrigt vara i Storbritannien där media rapporterar om minst sag överfulla sjukhus och akutmottagningar. Här kan man få vänta inte bara på akuten utan också i ambulansen. Diskussionen följer samma mönster som i Sverige – det en del ser som tillfällig överbelastning tolkar andra som bevis för att sjukvården står inför ett nära sammanbrott.

En viktig skillnad finns dock mellan våra länder. Eftersom NHS är statligt hamnar
vårdfrågan på högsta politiska nivå. Därför var det självklart för Labourledaren Corbyn att i veckans PMQ (Prime Ministers Question) i parlamentet hålla premiärminister Theresa May som ansvarig. Toryregeringen å sin sida fortsätter att driva reformen som ska tvinga GP:s att vara tillgängliga mellan 0800-2000 sju dagar i veckan, något som från såväl oppositionen som en hel del primärvårdsföreträdare att se rött.

Återstår att se hur mycket krutröken lägger sig när den sedvanliga vinterkristen kulminerat.