För
cirka sju år sedan – den 1 juli 2010 för att vara exakt – trädde reglerna om
fast vårdkontakt i kraft genom en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen. Utgångspunkten är verksamhetschefens ansvar
att vården tillgodoser patienternas behov av trygghet, kontinuitet, samordning
och säkerhet. ”Om det är nödvändigt för att
tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen
utse en fast vårdkontakt för patienten” (HSL 29 a §).
Samtidigt
avvecklades det tidigare kravet på att patienterna skulle erbjudas en PAL –
patientansvarig läkare. Att PAL-funktionen gick i graven berodde helt enkelt på
att den aldrig fungerat som avsett. Få patienter erbjöds en PAL och från
läkarkårens sida var intresset minst sagt svalt för att ta på sig denna
uppgift.
Sanningen
att säga har det inte gått så mycket bättre med den fasta vårdkontakten, trots
att uppgiften fritt kan fördelas mellan olika yrkeskategorier. Min bedömning –
baserad på vad jag vill kalla ganska gedigen erfarenhet – är att riksdagens
intentioner med förändringen haft ett klent genomslag i praktiken.
Men
kanske börjar det nu våras för funktionen. En central punkt i förslaget till
effektivare utskrivning från den slutna vården (prop. 2016/17:106) är att
fortsatta insatser – oavsett om det gäller socialtjänst eller hälso- och
sjukvård – ska samordnas med stöd av en fast vårdkontakt inom den öppna vården.
I praktiken handlar det om ett ansvar som i stor utsträckning faller på
primärvården. Det åligger den fasta vårdkontakten att kalla till samordnad
individuell vårdplanering (SIP) enligt vissa tidsramar.
Här
finns ett tydligt ekonomiskt incitament – om kraven på denna hantering inte
uppfylls inträder inget kommunalt betalningsansvar för patienter som blir kvar
på sjukhus trots att de är utskrivningsklara.
Ytterligare
ett tecken i tiden är att den fasta vårdkontakten uppmärksammats i regeringens
utspel den 1 maj (”Patientmiljard för snabb vård”). Pengarna ska bland annat
kunna användas för – just det – ”etablering av en fast vårdkontakt”. Dessutom
kommer tre landsting att under året få statsbidrag för att genomföra
pilotverksamhet med patientkontrakt.
För
säkerhets skull bör kanske tilläggas att ovannämnda proposition behandlas av riskdagen
först i mitten av juni. Att den kommer att bifallas är dock ingen
högoddsare. De fyra allianspartierna ställer sig i en gemensam motion bakom propositionen,
även om de efterlyser mer långtgående förslag vad gäller vården av de mest
sjuka äldre liksom multisjuka kroniker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar