torsdag 4 maj 2017

Det våras för den fasta vårdkontakten – kanske!


För cirka sju år sedan – den 1 juli 2010 för att vara exakt – trädde reglerna om fast vårdkontakt i kraft genom en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen.  Utgångspunkten är verksamhetschefens ansvar att vården tillgodoser patienternas behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. ”Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten” (HSL 29 a §).

Samtidigt avvecklades det tidigare kravet på att patienterna skulle erbjudas en PAL – patientansvarig läkare. Att PAL-funktionen gick i graven berodde helt enkelt på att den aldrig fungerat som avsett. Få patienter erbjöds en PAL och från läkarkårens sida var intresset minst sagt svalt för att ta på sig denna uppgift.

Sanningen att säga har det inte gått så mycket bättre med den fasta vårdkontakten, trots att uppgiften fritt kan fördelas mellan olika yrkeskategorier. Min bedömning – baserad på vad jag vill kalla ganska gedigen erfarenhet – är att riksdagens intentioner med förändringen haft ett klent genomslag i praktiken.

Men kanske börjar det nu våras för funktionen. En central punkt i förslaget till effektivare utskrivning från den slutna vården (prop. 2016/17:106) är att fortsatta insatser – oavsett om det gäller socialtjänst eller hälso- och sjukvård – ska samordnas med stöd av en fast vårdkontakt inom den öppna vården. I praktiken handlar det om ett ansvar som i stor utsträckning faller på primärvården. Det åligger den fasta vårdkontakten att kalla till samordnad individuell vårdplanering (SIP) enligt vissa tidsramar.

Här finns ett tydligt ekonomiskt incitament – om kraven på denna hantering inte uppfylls inträder inget kommunalt betalningsansvar för patienter som blir kvar på sjukhus trots att de är utskrivningsklara.

Ytterligare ett tecken i tiden är att den fasta vårdkontakten uppmärksammats i regeringens utspel den 1 maj (”Patientmiljard för snabb vård”). Pengarna ska bland annat kunna användas för – just det – ”etablering av en fast vårdkontakt”. Dessutom kommer tre landsting att under året få statsbidrag för att genomföra pilotverksamhet med patientkontrakt.

För säkerhets skull bör kanske tilläggas att ovannämnda proposition behandlas av riskdagen först i mitten av juni. Att den kommer att bifallas är dock ingen högoddsare. De fyra allianspartierna ställer sig i en gemensam motion bakom propositionen, även om de efterlyser mer långtgående förslag vad gäller vården av de mest sjuka äldre liksom multisjuka kroniker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar