Historien upprepar sig – i vart fall när det
handlar om medias rapportering av vårdkrisen. Som jag berättat i tidigare
bloggar är detta ämne en regelbundet återkommande nyhet sedan decennier – lika
säkert som lärkans ankomst under våren (även om den verkar ha frusit inne för stunden).
Nu senast är det SVT som under rubrikens hashtag
”granskar vårdkrisen”. Här återfinns sedan början av maj ett antal reportage om
överbeläggningar, stängda vårdplatser, personalbrist och patienter som riskerar
att dö – om de inte redan har gjort det.
Kvällstidningarna vill inte vara sämre och hakar
på den apokalyptiska verklighetsbeskrivningen. Expressens ledarredaktion
ställer frågan ”om Sverige kan kallas för ett välfärdsland om barn dör i onödan, i brist på vårdplatser”. Aftonbladets Eva Franchell menar att ”svensk sjukvård håller på att kollapsa” och efterlyser följdriktigt en vårdens
”haverikommission”.
Någon sådan lär det dock knappast bli, lika lite
som den finns någon snabbt verkande patentmedicin att skriva ut för att komma
till rätta med de brister som faktiskt finns. Oavsett om man vill använda ord
som kris, katastrof eller - vilket är ansvariga politikers och tjänstemän
favorituttryck - utmaningar.
Med tanke på att valet 2018 börjar närma sig så smått
kan man räkna med att vården kommer att omfamnas med varierande grad av löften
om åtgärder. I radioprogrammet Godmorgon världen i söndags beskrevs i satiren
Public service hur partierna bjöd över varandra i en auktion om vem som lovade
det största tillskottet på nya poliser. Kanske kommer nästa auktion att handla
om vem som kan utlova den största ökningen av läkare och sjuksköterskor genom höjda
statsbidrag. Två miljarder någon, varför inte tre eller fem – första, andra
tredje. Som bekant verkar det som om verkligheten numera överträffar satiren så
varför inte?
Däremot får vi nog räkna med att vårdkrisen som
fenomen kommer att fortsätta att hamna på löpsedlarna även under kommande år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar