Myndigheten
Vårdanalys har på regeringens uppdrag analyserat förutsättningarna ”för en
jämlik, patientcentrerad och effektiv primärvård ur ett patient- och
medborgarperspektiv.” Resultatet redovisades häromdagen i en rapport med det
fyndiga (nåja) namnet ”En primär angelägenhet” med undertiteln
”Kunskapsunderlag för en förstärkt primärvård med patienten i centrum.”
Inledningsvis
konstateras – för vilken gång i ordningen kan man undra – att den svenska
primärvården står för drygt 18 procent av hälso- och sjukvårdens resurser,
”vilket är lite i en internationell jämförelse.” En annan favorit i repris är
konstaterandet att ”trots motsatta ambitioner har primärvårdens resursandel
också minskat under de senaste åren.”
Bland
slutsatserna kan noteras att ”primärvården skiljer sig åt geografiskt samtidigt
som patientcentreringen, produktiviteten och förtroendet minskar”. Onekligen en
tydlig krisstämpel med andra ord. De geografiska skillnaderna är enligt
myndigheten så stora att ”att vi kan tala om 21 olika primärvårdssystem i
Sverige”.
Rapporten
identifierar tre särskilt viktiga utvecklingsområden, som samtliga är väl kända
sedan tidigare.
- Tydliggöra primärvårdens uppdrag och funktion i hälso- och sjukvården
- Säkerställ att primärvården har ändamålsenlig kompetens och resurser
- Stärk primärvårdens handlingskraft och skapa förutsättningar för lärande
I
min kristallkula framtonar en allt större sannolikhet för att resultatet på
något eller några års sikt blir en nationell – statlig - reform som tar sikte
på ett tydligare och mer enhetligt primärvårdsuppdrag. På den punkten tror jag
att det kommunala självstyret kommer att få vika ner sig.
Vårdanalys
utredning innehåller i övrigt en uppsjö fakta inklusive såväl nationella som
internationella jämförelser. I en kommande blogg återkommer jag med en exposé
av de i mitt tycke intressantaste delarna.
Avslutningsvis
vill jag tipsa om Läkartidningens intervju med Anna Nergårdh (”Ettoemotståndligt uppdrag”).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar